UPPDRAG UTFÖRT FÖR JONAS GRANDÉR OCH TEAM MATADOR
UPPDRAG UTFÖRT FÖR JONAS GRANDÉR OCH TEAM MATADOR
Målet var att segla fem havskappseglingar på tre kontinenter, men det blev mer än så
Om man älskar havskappsegling finns det några klassiska race som lyser som fyrar i mörkret. Fastnet Race är väl det mest kända, Sydney-Hobart det kanske mest ökända.
Om man tar dessa två och kompletterar med ett par-tre till av samma dignitet har man en bucket-list som heter duga. Om man dessutom får för sig att hela listan ska bockas av under en femårsperiod står man inför en... rejäl utmaning.
Men det går. Det har Jonas Grandér och hans besättning på Elliot 44:an Matador bevisat. Vi på North Sails har följt projektet på nära håll ända sedan starten, inte minst genom vår egen Tore Lewander som både designat seglen och ingått i besättningen.
Det ena ledde till det andra...
Det hela började under en jullunch 2015 med några seglarkompisar. Samtalet kom in på Sydney-Hobart Race som skulle starta på annandagen. Kappseglingen är på över 600 sjömil och anses vara något av det tuffaste man kan ge sig på. Det här måste vi väl ändå vara med på någon gång, gick snacket. Ofta stannar det ju vid just snack, men Jonas hade bestämt sig. Tanken var att hyra en båt i Australien men han hittade inte någon som han tyckte passade. Däremot fanns det en fin båt till salu, och det var så han kom över sin Matador, en Elliot 44 CR, ritad av nyzeeländaren Greg Elliot och byggd i Kina av ett australiskt företag. Det blev inte någon särskilt framskjuten placering i Sydney Hobart Race 2016. Men Jonas och hans besättning hade fått blodad tand. Kvar på den bucket-list som nu tog form var Fastnet Race, Middle Sea Race, Caribbean 600 och Newport-Bermuda Race. Lite av "The Big Five", skulle man kunna säga. Alla över 600 distans, utspridda över tre världsdelar. Ett race om året lät lagom, tyckte man från början, och i den takten skulle målet vara uppnått 2021. Men det var innan pandemin slog till.
En seriös satsning med ett "gött gäng"
Besättningen på Matador består av ett tiotal personer och de flesta har seglat ihop under många år. De är rutinerade, välmeriterade seglare men amatörer i den meningen att de har vanliga jobb och inte får betalt för att kappsegla. Ibland kompletteras besättningen med en eller ett två professionella seglare. Volvo Ocean Race-veteranerna Martin Strömberg och Aksel Magdahl har exempelvis varit med några gånger. Anledningen är förstås att de har mycket att bidra med som seglare, men också för att de passar in i teamet. "Vi är ett gött gäng", säger Jonas, "och vi har en väldigt hög garvfaktor ombord". Det främsta syftet med hela projektet är just att ha kul, påstår han. Det låter anspråkslöst men nu är det ju ändå så att inget höjer humöret så mycket som goda prestationer och bra resultat. Det här är en ambitiös satsning. Team Matador vill placera sig väl och lämnar inte särskilt mycket åt slumpen. Båten hålls i toppskick och uppdateras löpande. För några år sedan fick den exempelvis en ny djupare köl. Och segelgarderoben har varit i ständig utveckling ända sedan Jonas köpte Matador. Det sker i nära samarbete med framför allt Martin Angsell och Tore Lewander på North Sails Lidingö. Att Tore, som designar seglen, ingår i besättningen underlättar förstås. Att skapa en segelgarderob som är optimalt anpassad till den specifika båten och dess egenskaper och att sedan få till rätt design på varje enskilt segel gäller ju för alla projekt. Men här finns ytterligare komplikationer. Matador har både ORC-, IRC- och SRS-mätbrev och de olika reglerna hanterar seglen på olika sätt. Ett segel som straffas hårt i ena regeln kan få en mildare bedömning i den andra. De har även skilda bestämmelser för hur många segel man får har ombord och hur många som får vara hissade samtidigt. Inför varje specifikt race måste man dessutom ta hänsyn till de förhållanden man statistiskt sett kan förvänta sig. Det är inte lätt att som svensk veta vad som gäller på låt säga amerikanska ostkusten eller i Karibien, men för Tore som är uppkopplad mot North Sails hela nätverk av designers är svaret aldrig långt borta. Det är en av fördelarna med att vara en del av en global organisation.
Så, hur gick det då?
Nu har det gått sex-sju år sedan sedan Team Matador gav sig ut på de sju haven, och man kan inte säga annat än att de har fått se sig om i världen. Det hela gick enligt plan de första åren, men när pandemin slog till ruckades schemat. Det tog de å andra sidan igen så fort det lugnat ner sig. Under mindre än ett år – från augusti 2021 till juni 2022 – genomförde de Fastnet, Middle Sea, Caribbean 600 och Newport Bermuda nästan i ett svep. Därmed var hela listan avbockad. Tempot har stundtals varit frenetiskt. Några av de nämnda kappseglingarna har de seglat både två och tre gånger och till detta ska läggas ett omfattande program på hemmaplan och i norra Europa – Marstrand Big Boat Race, norska Færderseilasen, Skagen Offshore Race och Gotland Runt är bara några exempel. 2018 tyckte Jonas att det var lite tunt med havskappseglingar på ostkusten så han tog initiativ till Visbypokalen (och vann själv premiären). Och när Gotland Runt ställdes in på grund av pandemin startade han "Öppet Hav", en garanterat covid-säker segling utan vare sig startavgift, rorsmansmöte eller regattamiddag. Frågan är om Sverige någonsin har haft ett team som deltagit så flitigt i internationella havskappseglingar. Vi får nog gå tillbaka till 1980-talet i så fall. Och de har radat upp utmärkelser och sportsliga framgångar. 2017 och 2019 utsågs Jonas Grandér och Team Matador till "Årets havskappseglare" av Svenska seglarförbundet. Den största framgången kom dock ett par år senare: I Fastnet Race 2021 slutade de på tredje plats i sin klass och fyra totalt av över 250 IRC-båtar. Det är ett resultat i absolut världsklass.
