BERÄTTELSEN OM ARGO: DEL 1
BERÄTTELSEN OM ARGO: DEL 1
En Opal 46 som delats av tre generationer i familjen Ravelius
Efter många års segling med sin pappa på den älskade skonaren Argo har John Ingvar Ravelius blivit delägare i båten och äger den nu tillsammans med sin bror och sin pappa. Han har uppdaterat och utrustat henne med drömmen om att skapa nya minnen med sin unga dotter och föra familjetraditionen vidare. I den här första delen berättar Ravelius om hur en segelbåt, och det arbete som följer med den, kan knyta samman tre generationer.
1974 var min pappa, Ingvar Ravelius, en 24-årig ung man som gick runt på båtmässan i Stockholm tillsammans med sin pappa och drömde om att segla jorden runt i en egen båt.
Ingvar hade stor erfarenhet av mindre segelbåtar, men tankarna på en jorden runt-segling gjorde att han ville ha en större och säkrare båt. När far och son gick runt på mässan stötte de på en vän som kände till en välrenommerad båtbyggare som höll på att bygga en båt som hette Opal 46. Det var det första av de blott sex skrov som skulle komma att byggas.
Ett par veckor senare kontaktade Ingvar konstruktören av Opal 46 och besökte tillsammans med sin pappa varvet där båten byggdes.
Efter att ha sett hur arbetet fortskred tog det inte lång tid innan min pappa bestämde sig för att det här var båten han ville segla runt jorden med, öppnade plånboken och betalade handpenning för hyra av formen. Detta trots protester från hans pappa, som inte trodde att den 24-årige Ingvar, som saknade erfarenhet av båtbyggeri, skulle klara av att bygga en sådan båt.
Min pappa svarade: ”Det här är båten jag vill ha, jag vet ännu inte hur jag ska bygga den men det ska jag ta reda på.”
Så påbörjades bygget av Argo. Ingvar gav sig på det slabbiga och tidsödande arbetet med att plasta skrovet. Han la på lager efter lager med tanken att han skulle ut på oceanerna och att skrovet måste kunna klara hårda slag och smällar utan att skadas. Tolv centimeter plast blev det på det tjockaste stället.
När skrovet härdat fortsatte han arbeta med båten utanför sitt hus i Sollentuna. Pappas grannar kunde inte veta att de skulle komma att bo bredvid ett båtbygge i sex år.
Ingvar besökte ofta varvet där den första Opal 46:an byggdes för att ställa frågor och ta mått. Han gjorde noteringar i ett anteckningsblock och åkte hem för att bygga sin båt på samma sätt som de professionella båtbyggarna.
Ett par år in på pappas bygge var det dags för sjösättning och dop av den första Opal 46:an. Pappa blev god vän med ägaren, och blev inbjuden att vara med på en Atlantsegling till Karibien.
1980 tog Ingvar en paus från byggandet av Argo för att korsa Atlanten med systerbåten. Under den här färden lärde han sig hur Opal 46 hanterar sjön men upptäckte också att det fanns sådant som han ville göra annorlunda på sin egen båt.
En av de saker som han gjorde annorlunda än i original var matbordet i salongen. Det var svårt att använda det under segling, så till Argo byggde han ett balanserat bord som håller sig horisontalt även när båten kränger.
Efter ett och ett halvt år återvände Ingvar från sitt seglingsäventyr och 1982 sjösattes Argo för allra första gången.
Sju långa år efter att han kläckte idén på båtmässan hade Ingvars dröm gått i uppfyllelse. Familj och vänner var med på den första provturen och alla firade. På Argos första resa höll de på att krocka på grund av en felkoppling i det hydraliska styrsystemet, men de märkte att hon var en sund och robust båt redo för nya äventyr.
Senare samma år deltog Argo och hennes besättning i Gotland Runt och en svensk båttidning publicerade en bild av Argo tagen under racet. Min pappa var väldigt stolt över att de använt en bild av hans bygge samma år som båten blev färdig.
Ingvar är en speciell person, och nu när Argo är mitt projekt också vill jag att alla detaljer ska bli perfekta. För några år sedan började pappa och jag bygga om och konvertera Argo till slup. Vi gav henne nya North-segel och nytt liv. När jag var liten brukade han visa mig en special metallfil och säga: ”Jag byggde Argo med den här filen”. Jag trodde honom inte, men nu när jag har arbetat mycket tillsammans med honom förstår jag att han verkligen gjorde det. Han byggde Argo med sina händer och sin metallfil. Han drog i varje skruv med skruvmejsel, och Argo har tusentals skruvar. All teak på Argo, på däck såväl som i inredningen, är gjort av råsågade teakplankor som han sågade till utanför sitt hus i en Stockholmsförort.
Håll utkik efter nästa del i historien om Argo, där Ravelius berättar om hur han som ettåring seglade runt i Medelhavet med sina föräldrar.
