AMBITIÖS KAPPSEGLING KRÄVER BRA SEGEL

Men hur hittar man rätt bland alla tänkbara alternativ?

En modern prestandabåt kräver formstabila segel för att komma till sin rätt, och ska man kappsegla skruvas kraven upp ytterligare. Vill man dessutom ha slitstyrka och livslängd är 3Di-segel det självklara valet. Men vilken typ passar egentligen bäst? Det var frågan Johan Söderström ställde när han behövde nya segel till sin XP33:a. Svaret blev inte riktigt vad han förväntat sig. Johan har seglat sedan barnsben och har bred erfarenhet av sporten; i unga år jobbade han på segelmakeri och under studietiden på KTH extraknäckte han som charterskeppare på en Swan 65:a. För drygt tio år sedan återupptog han seglingen och skaffade sig en Dynamic 3000, den skulle med tiden bli ganska omtalad. Med Dynamicen fick han upp ögonen för shorthand-kappsegling. Båten var snabb och kul men också vek och känslig, därtill utrustad med en tunn rigg med raka spridare, backstag och checkstag. Kanske inte helt optimalt för shorthanded-segling. Men Johan har alltid varit intresserad av teknik, design och utveckling, och tog chansen att skapa något efter eget huvud. För att göra en lång historia kort slutade det med att båten i samråd med North Sails fick ett helt nytt segelplan. Röstjärnen flyttades ut i relingen och en ny mast med dubbla svepta spridare lyftes på plats. Johan hade nu en fockbåt med gennaker på peke som enda undanvindssegel. Båten var fortfarande vek och ett tag hade Johan allvarliga funderingar på att byta även kölen. Men han besinnade sig och började istället se sig om efter en annan båt. Hösten 2018 fick han nys om en fin XP33:a och slog till direkt. Det visade sig vara just den båt som North Sails Martin Angsell och Anna Drougge hade kört shorthanded med några år tidigare. Den var därför väl utrustad för ändamålet, men seglen var slitna. Så inför säsongen 202o var det dags för ett nytt besök på Lidingöloftet och ett möte med Martin Angsell, som ju kunde ett och annat om shorthand-segling i XP33.

Vilka 3Di-segel passar bäst?

Johan förberedde sig ordentligt inför mötet. Han var "väl påläst" och hade nog en ganska klar bild av ungefär vad han skulle ha. Men han har ett öppet sinne och var nyfiken på hur resonemanget skulle gå. Johan skulle ju kappsegla, så kravet på hög formstabilitet fick bli utgångspunkten. Seglen måste klara de hårda skotkrafter som kappseglare utsätter sina segel för. De måste stå pall i en by. Och de får inte tappa formen efter bara några säsonger. 3Di-segel kom tidigt på tal. De kan byggas i en rad olika material, och alla har både sina fördelar och sina nackdelar. Ett 3Di RAW-segel i kolfiber skulle exempelvis ge Johan marknadens lättaste och stummaste segel. Men det skulle gå ut över hållbarheten och dra iväg prismässigt. Dessutom, resonerade Martin, är de krafter som en så liten båt genererar ganska små och kan hanteras även med mindre avancerade lösningar. Så det Martin föreslog var det vi kallar 3Di 330 OCEAN. Va? Det var inte vad Johan hade förväntat sig. 3Di 330? Vita segel? Tillverkade i polyester, utan ett uns kolfiber eller ens kevlar? Han skulle ju kappsegla, och här sitter Martin och föreslår segel utvecklade för cruising. Borde han inte ha racingsegel? En intressant och givande diskussion följde. "Ser du mig som en cruisingseglare?", frågade han Martin. Nej, det gjorde inte Martin. Men han visste att när North Sails i officiella sammanhang pratar om racing så är det kappsegling på absolut högsta internationella nivå som avses. Och där var inte Johan. Inte så värst många andra svenska seglare heller om man ska vara krass. Men framför allt visste Martin hur mycket prestanda de där seglen faktiskt levererar. Han visste att formstabiliteten är på ungefär samma nivå som ett bra membransegel, utvecklat för racing, från vilken som helst av våra branschkolleger. Dessutom är polyesterfibern snudd på outtröttlig, vilket ger en slitstyrka och en mekanisk livslängd som är helt oslagbar, särskilt jämfört med andra typer av prestandasegel. Man får gå till dacron för att hitta något liknande. Och sådant är ju viktigt även för en ambitiös kappseglare, allra helst om man seglar shorthanded.

En unik tillverkningsmetod

Det finns en bild av att seglen man kappseglar med ska vara svarta eller möjligen grå, inte gräddvita. Många förknippar nog också polyester med dacron, och det är kanske det som gör att tanken på prestandasegel i detta material inledningsvis kan kännas ovan även för en så tekniskt initierad person som Johan. Men att jämföra 3Di 330 med dacron blir bara löjligt. Skillnaden i formstabilitet är oerhört stor. Jämförelsen med membransegel är betydligt mer relevant. Det är möjligt att vän av ordning nu frågar sig hur det kan vara möjligt att ett segel i polyester – ett low-tech-material – kan matcha ett membransegel i high-tech-material som aramid eller kolfiber. Det låter ju som en retoriskt fråga, och vill man svara med samma mynt kan man säga att det beror på att ett membransegel är en low-tech-produkt, baserad på en snart 30 år gammal teknologi – medan ett 3Di 330-segel är en high-tech-produkt, tillverkat med hjälp av en banbrytande teknologi som bara vi på North Sails har tillgång till. Väl beprövad, för övrigt, efter tio år på marknaden, och i ständig utveckling ända sedan starten. Ett 3Di-segel är en kompositkonstruktion, och det byggs på i princip samma sätt som en kolfibermast eller ett båtskrov: Riktad fiber mättad med harts läggs upp på en tredimensionell gjutform. Det härdar under tryck och värme och när det härdat färdigt har de två komponenterna gjutits samman till ett enda homogent material. Resultatet är ett segel med nästan dubbelt så mycket kraftupptagande fiber som ett membransegel med samma vikt. Eftersom det inte innehåller någon mylar kan det inte delaminera och det har en helt överlägsen motståndskraft mot slitage. Det gör att både prestandalivslängden och den totala livslängden ökar dramatiskt. 3Di 330-segel är ett utmärkt val för en kappseglare som Johan – och många med honom. Inte alla, måste sägas. Ska du göra en seriös satsning mot ORCi-VM har vi andra produkter som är bättre lämpade. Men 3Di 330 är perfekt för clubracing, shorthand-kappsegling och havskappseglingar som Gotland Runt. Sedan är det klart att det även storleksmässigt finns en gräns där segel i polyester inte längre räcker till. För kappsegling ligger den kring 40 fot. Men det är egentligen det rätande momentet som avgör, så ingenting är hugget i sten.

Enkelt, okomplicerat och snabbt

Det hela slutade med att Johan gick på Martins linje och beställde ett storsegel och en fock i 3Di 330-specifikation. Till detta hade Johan sedan tidigare en Jib 0 och två gennakers. En enkel garderob, med andra ord. Enkelhet – i betydelsen "okomplicerat" – är för övrigt ett genomgående tema. Focken har exempelvis softhanks i förliket och är alltså inte rullbar. Det innebär en sak mindre som kan krångla och möjliggör horisontella lattor. Resultatet blir ett rakare och mer öppet akterliket och att livslängden förlängs ytterligare. Focken har även ett inbyggt rev, och fungerar därmed även i höga vindstyrkor. Förra årets säsong blev ju lite rumphuggen, med många inställda kappseglingar. Men det har inte hindrat Johan från att segla. Båten har använts snart sagt varje vecka under hela säsongen. Helger som vardagskvällar. Ibland för att ta sig ut till något fint badställe. Ofta bara för att njuta av lite skön segling en fin kväll. Och de nya 3Di-seglen används i alla sammanhang. De är de enda han har. Och lite kappsegling blev det i alla fall under 2020. På Kolfiberrodret seglade Johan i par med Alexander Ekberg och placerade sig på en god sjuttondeplats av 143 startande i kölbåtsklassen. Farten var det inget fel på, och Johan känner nu att han har det som krävs för att få ut max av båten på kappsegling. Vilket i och för sig har sina sidor. För, som han säger: "Om det inte går som jag hoppas kan jag i alla fall inte skylla på seglen."